Bergman RIP
Ingmar Bergman är död!
Neeeeej!!!
Förra avsnittet var skitbra. Lorenzo (den italienska prinsen vilken de amerikanska damerna tävlar om) fick träffa sina fyra flickvänners familjer och tack vare sin naturliga, avslappnade och anspråkslösa charm tog han dem alla med storm. "Så vacker du är" sa han till flickvännernas mödrar "nu förstår jag var din dotter fått sin skönhet ifrån".
Hos en av flickornas familjer, vilken bara talar italienska, blir det dans. Det uppskattar Lorenzo, eftersom han, sina italienska anor till trotts, knappt förstår språket alls. "Dance is an international way to comunicate" säger Lorenzo. Efter dansen åker Lorenzo och Italienskan gondol i Venedig. "Can it be more romantic then this?" frågar Lorenzo Italienskan med Aspberger-Carina-monoton-röst, och verkar lika romantisk till sinnet som Leif GW Persson då han är med i Efterlyst (försök själva att hitta på mitt-i-prick-klockrena liknelser klockan 4 på morgonen så får ni se hur jävla lätt det är!).
Nästa söndag skall jag se till att börja jobba klockan 9.00 så att jag hinner gå av mitt pass innan Bachelore börjar. Jag måste se hur det hela slutar. Jag tror Lorenzo väljer tjejen som är oskuld. Det är trotts allt ett amerikanskt program och i Amerikatt är ju det där med att vänta med sex till äktenskapet något som högaktas. Väljer Lorenzo en oskuld så förstår den kvinnliga delen av amerikas befolkning att män föredrar fina flickor som håller på sig istället för lösaktiga sluts som särar på benen för alla som kan tänka sig att knulla dem, och följer de konservativa pryda som livens goda exempel och USA slipper skandaler med presidenter som är otrogna, oönskade graviditeter, aborter, klamydia, aids, ond bråd död och moraliskt förfall. USA´s framtid hänger på att Lorenzo väljer oskulden, det är lösningen på allt, han måste välja oskulden!
Enrique Iglesias- What a man!
Jag, Morgan och järnstången
På min rast satt chefens 4åriga son (som jag i bloggen kommer att kalla för Morgan) utanför affären och i ett misslyckat försök att skoja med Morgan smög jag fram till honom bakifrån och sa "Bu!" vilket resulterade i att han slog huvudet i en järnstång. Jag fick jättedålig samvete och skämdes, men Morgan menade att det var järnstångens fel och kanaliserade istället sin ilska på den. Han slog på järnstången med sin lilla barnhand och jag vill minnas att han även utropade "Dumma!" då han utdelade slagen, (men det kan vara en efterkonstruktion från min sida på grund av en omedveten önskan om att han sa så eftersom det blir mer dramatiskt då, så ha det i åtanke kära läsare, att då jag skriver att Morgan utropar "Dumma!" samtidigt som han slår stången är det mycket möjligt att jag ljuger, det kan inte uteslutas).
Efter en stunds bankande var även jag övertygad om att allt var järnstångens fel, (det var ju faktiskt den som hade stått i vägen för Morgans huvud!) så jag utdelade några väl placerade, hårda slag på den jag med. Efteråt stod vi allvarliga och alldeles tysta (sådär allvarliga och tysta som man bara är då man nyss har misshandlat en järnstång) och tittade på den, och tänkte att "Det där gör den inte om, järnstången!". Sedan gick vi in och åt lite mer belgiska, sura jordgubbar, Morgan och jag, och pratade inte mer om det hela.
*Ps. Man kan tycka att jag skriver "järnstång" fler gånger än vad som är försvarbart, men hur många bra synonymer finns det för järnstång, liksom? Nä just det. Och ni som menar att "Joho, är det något ord som det finns synonymer för så är det just järnstång!"; Ni kan ju leta synonymer på Word, så får ni minsan se!
Hon är tillbaka!
Typ så här resonerar man innan man skriver bloggar som är på gränsen (BlondinBellaBloggen nr 2, den näst sista)
Min vän tittar på dataskärmen, på vilken BlondinBellas blogg finns.
-Vad söt hon är. Och vilket fint hår hon har! utropar min vän glatt då jag visar honom BlondinBellas blogg.
-Jag vet, säger jag bistert. Och hon har en egen lägenhet på Kungsholmen, extrajobbar på en juristfirma, är hårmodell för Loreal. Och det är bara en bråkdel av vad som finns i hennes fantastiska liv.
-Oj! säger Vännen imponerat, läser några rader i hennes blogg och konstaterar att hon är ju jätteduktig
Jag förklarar för Vännen att det inte är meningen att han skall sitta där vid datorn och dyrka henne som något himla fan, utan att han i likhet med mig skall hata henne, för allt som hon är, och allt som inte vi är. Det är meningen att man skall hata folk som på olika vis har det bättre än man själv har det. Det är helt i sin ordning.
-Det är väl onödigt? säger Vännen.
-Nej, det är helt jättenödvändigt. Jag skall skriva en blogg om hur mycket jag hatar henne.
-Det är ju elakt, säger Vännen.
-Ähh, va faan. Det ligger i människans natur att hata folk som de på olika vis känner att de är överlägsna dem själva. Fula hatar snygga. Arbetarklass hatar överklass. Jobb-anställda hatar sina chefer och så vidare.
-Det är elakt ändå. Hur skulle du känna om någon skrev en blogg om hur mycket hon eller han hatade dig?
-Jag hade blivit glad.
-Glad?
-Ja. Det är människor med makt och inflytande som är hatade. Att öppet hata en annan människa är att erkänna att den människan har inflytande på ens liv. Och det är ju nästan en komplimang.
-En komplimang?
-Typ. Jag menar; Har du tänkt på vilka som hatar och vilka som är hatade?
-Alltså; Det är ju inte så att det är två homogena människogrupper, precis.
-Nej, det såklart. Men de människor som vi hatar är många gånger människor som på något vis har makt över oss.
-Jaha?
-Ja. Makt. Och inverkan på våra liv, på ett eller annat sätt.
-Jo; Det kan nog stämma. Folk har problem med auktoriteter.
-Precis. Folk hatar politiker. Skolbarn hatar lärare. Alla som inte är poliser hatar poliser.
-Man hatar liksom uppåt?
-Så skulle man väl kunna uttrycka det. De underlägsna hatar de överlägsna. Men hur ofta är det tvärtom?
-Inte så ofta. Eller kanske ibland... Men deras hat är sällan lika starkt.
-Irakierna hatar Bush. Men Busch hatar inte irakierna. Han tycker snarare att de är lite besvärliga för att de inte vill dansa efter hans pipa.
-Alla hatar USA.
-Ja, och varför?
-För att USA är värsta världsmakten.
-Du ser. Men ett land som Ukraina hatar ingen.
-Nej
-Man hatar Bush, men inte Leila K. Henne är det synd om. Vilket tragiskt levnadsöde, vilken tragisk människa säger de.
-Jo?
-Alltså; Leila K får dissa Bush public, men Bush får inte dissa Leila K offentligt. Hade Bush sagt att på BBC att Leila K är en tjackhora hade hon stuckit en kanyl med knark i stora kroppspulsådern och legat däckad i två veckor. Hade Leila K sagt att Bush är en massmördare (vilket är mycket värre, men ändå helt sant) hade Bush bara sagt; Så du hatar mig? Säg någon som inte gör det. Jag är Leila K, BlondinBella är Bush, nu tänker jag skriva en blogg om Bush.
-Du tycker inte är lite väl magstarkt att likställa henne med Bush?
-Meeeh! Har du aspberger eller? Det är en metafor!
-Men ändå.
-Okej då. Leila K skall dissa Göran Persson. Göran är okej. Han är gullig, men lite självgod.
-Jag tycker i alla fall det är taskigt att skriva en hatblogg.
-Taskigt hit och taskigt dit. Hon kommer i alla fall inte bry sig. Tror du Göran bryr sig om vad Leila K tycker?
-Nej, visserligen inte. Men jag tycker i alla fall det är taskigt.
-Är det taskigt mot någon så är det mot mig. Jag kommer framstå som värsta bittra kärringen?
-Jaa.
-Men det bjuder jag på. Hur avundsjuka utvecklas till hat är intressant. Och skriver man om sånt skall man utgå ifrån sig själv, annars blir det så jävla menlöst. Palla med någon himla Carola Häggkvist som predikar om att alla är unika på sitt sätt, och avundsjuka och hat är bara destruktivt. Alla vet att det är destruktivt och dåligt. Klart som fan att det är. Men nu är det som så att vi människor är småsinta, onda småförbrytare och jag tycker det är det är så jävla krystat med alla som låtsas vara Jesus. Att vara avundsjuk och hata är mänskligt. Det är dags att vara lite mänsklig.
-Och det är du genom att skriva en blogg om hur mycket du hatar BlondinBella?
-Att vara avundsjuk och bitter är så himla fel. Jag tycker att jag är modig som öppet bloggar om min avundsjuka och bitterhet. Det är att visa sårbarhet.
-Du försöker bara rättfärdiga något som du egentligen vet är fel! ERKÄNN!
-........
-Och förresten; Hatar? Är inte det att ta i?
-Jo. Men en hatblogg är mycket mer dynamisk än en ogillar-för-att-hon-har-men-inte-jag-har-men-egentligen-på-riktigt-när-jag-tänker-efter-har-jag-inget-emot-alls-blogg. För övrigt; Om hon är smart och inte helt saknar förmåga att läsa mellan raderna så kommer hon ta bloggen som en komplimang.
-En jävligt kryptiskt uttryckt komplimang.
-Det är de med power man hatar. BlondinBella har power.
-Men du hatar ju inte henne.
-Nä.
-Bara idag när du känner dig som Leila K.
-Ja, bara idag när jag känner... Jag känner mig inte som Leila K!
-Det är dynamiskt att säga att man känner sig som Leila K?
-Ja, det har du ju rätt i. Det är dynamiken man vill åt.
-Men Göran Persson... Det är inte en helt klockr...
-Men käften! Spelar roll! Ebba von Sydow säger vi då
-Ebba von Sydow säger vi
-Leila K vs Ebba von Sydow. Jag kan inte se något jättefel med det. Dissar man Ebba vill man vara Ebba. Big deal."
-Jaja. Skriv en blogg du. Men jag tycker inte om det.
Angående framtidsbloggen nr 2 om BlondinBella
Kommer jag dissa? Nej. Kommer jag hausa? Nej. Mitt förhållande till BlondinBella är lika komplext som Alex Schulmans förhållande till Ronnie Sandahl. Jag tycker BlondinBella är jätteintressant på många olika vis. Hon utlöser massa funderingar hos mig, värsta tankebanorna. Hon har på något vis blivit min musa.
Hatar jag Bella?
Nej. Blogg nr 1 var menad att betraktas som ett studium om hur avundsjuka och bitterhet lätt övergår till ogillande, och ibland även hat. På så vis blev det ett indirekt personangrepp emot BlondinBella. Hur rättfärdigar man ett sådant handlande? Vad är det som gör att man tar sej rätten att skriva saker som att man hatar andra människor som man inte känner? Ja... Det får ni svar på i blogg nr 2. Det är av den orsaken jag kommer att skriva en tvåa. För att det känns som att de flesta missförstod. För att det på många vis handlar om etik och moral, vilket är intressant att skriva om. Och ja, lite för att det är tacksamt att blogga om BlondinBella eftersom det lockar läsare och jag tycker det är roligt att sola mig i BlondinBellas strålkastarljus. Jag anstränger mig till det yttersta för att inte utväckla ett Runar Søgaard-komplex.
Summering
Jag skrev en blogg om BlondinBella. Bella länkade min blogg från sin. Jag fick tusen besökare. Bella-fansen hatar mig. Bella-hatarna älskar mig. Någon är förvirrad:
"emh? vaddå fattar noll. Skriver du snälla saker om henne eller dåliga saker?
men om du skriver snälla saker om henne så DRA ÅT HELVETE, BELLA ÄR EN FUCKING SLYNA"
Någon har förstått saker och ting:
"Jag gillade inlägget, det var bra skrivet. Det kändes mer som ett känsloutbrott, att du bara behövde skriva av dig. Andra som är äldre än du skulle nog skratta åt dig och säga att du har hela livet framför dig. Shit, det kan tära som fan på en om man ska jämföra med andra hela tiden. Det är klart att man blir avundsjuk på folk, det blir jag jämt. Men jag tänker också ofta att folk säkert blir det på mig med. Det är inte så bra heller att bli avundsjuk på nån via en blogg. Men som du sa så hatar du inte henne som person, det fattar väl alla hoppas jag? Det var bara så du kände, bilden av hennes liv kastat rakt i ansiktet på dig utan jobb på väg hem i regnet. Det är väl inte så jätte konstigt egentligen att du kände så. Ganska harmlöst egentligen. Tror hon tål det,blondinbella..."
I alla fall. Situationen kräver en uppföljare. Det är bara så. Bloggen är fortfarande under uppbyggnad men går under arbetsnamnet "Angående avundsrelaterat hat eller Bloggen om BlondinBella del 2"
Halmstads Richard Hobert
Ni vet den där Per Gessle-låten som spelas på Mix Megapool typ hela tiden; Jag trodde att han sjöng att han var en hemlig man, och jag fattade verkligen INGENTING, vad var det hemliga, liksom, och så började jag tycka att Gessle var skumm och konstig och jag planerade att skriva en blogg om hur mystisk låten är och ha "Halmstads David Lynch" som rubrik. Men... Idag så fick jag veta att han sjunger "En händig man". Magin är bruten. Jag känner tomhet. Att likna Per Gessle med Richard Hobert gör jag endast för att såra. Fan Per; Jag trodde ju på dej...
Apelsin-sträng
ÅHHHH
Jag fick bort den! Finaly. Jag har haft en sådan där vit apelsin-sträng mellan mina tänder i typ en timme nu, och jag höll på att go nuts på riktigt. Men... Nu ordnade det sej.
En fin guzzelago
I ungefär en veckas tid har min föda till huvudsak bestått av godis. Det börjar synas nu. Men jag oroar mej inte. Jag mastodontsover i typ en vecka, sen är jag i form igen. Sover man större delen av dygnet behöver man inte äta så mycket.
Jag såg trailern för "Ett öga rött" idag. "Guzzelago" är typ det roligaste ordet jag hört någonsin.
Orange city
Det ser ut som en utrikeskorrispondent bloggar här när jag har Orange city som stilmall, tycker jag. Jag gillar det.
Söndag 15/7
Om man vill kan man leka hela havet stormar i mitt hem med sakerna som ligger på golvet. Jag borde verkligen städa. Min lägenhet är mer än lovligt ostädad, och all logisk struktur tycks liksom ha upphört. Idag hittade jag en tändare bland mina underkläder och igår hittade jag en öronpinne i sängen.
Vad är det för människor som skickar kärlekshälsningar på Mix Megapool egentligen? Jag tror det är samma personer som dedikerar nicken till sina flick och pojkvänner på MSN. "Jag älskar min Ronja", "Är hos min sötnos", "Saknar min älskling"... Det är även de som skriver på internet att Små citroner gula av Kajsa Ingemansson är en "varm och charmig roman om att hitta sig själv", jag vet att det är dom...
Jag och min pappa tycker att Små citroner gula är jättedålig. Om vi träffade Kajsa Ingemansson skulle vi råda henne att ägna sig åt att vara Säpo-agent istället för att försöka skriva böcker. I all välmening.
Jävla hornät
Korrigering av tidigare blogg-inlägg
Alltså... Att sätta in Davids trevliga 20årsdag i mitt ålderångest-relaterade kontext (som inte på något vis är trevligt) var förbaskat okamratligt av mej. Därför gör jag nu ett nytt försök att göra en fin och bra gratulations-blogg:
Grattis på födelsedagen David! Hoppas du får en fin sådan!
Tänk om vi var en barbapappa...
Happy birthday to you...
Idag fyller Ingmar Bergman 89 år och min kompis David 20 . Hade David fötts 69 år tidigare hade han och Ingmar Bergman kunnat vara låtsats-tvillingar.
Jag gillar inte att David gått och blivit 20. Nu har jag inga tonårs-vänner kvar, och det gör att jag känner mej gammal.
På tal om att känna sej gammal; När jag var på västkusten i juni så var det en dam i 50-årsåldern som pratade med sin bäbis om mej som "tanten". Hon bara "Ser du vad tanten gör, Maja?". Ehhh...
Död åt kapitalismen
...
Får inte somna riktigt än
Trött som fan. Men på qruiser kan man vinna något darling-relaterat och jag tycker den filmen är så bra, så jag måste vara med. Jävla skitkö. Läge att bli guld igen, tror jag. Move on cp-kö, jag däckar for ever när som helst juh!
A working classhero is something to be
Denydenydeny
Jag läser Alex Schulmans krönika och skrattar högt för mig själv flertalet gånger. Roligast är att Jan Helin säger att han bara undantagsvis har rutig skjorta på sig och så har han alltid rutig skjorta.
.
Och nu fick jag reda på vem Magnus Hedman är. Han är tydligen fotbollsmålvakt för AIK. Där ser man. Jag har alltid trott att han var programledare. Magnus Hedman, programledare för När och fjärran, ja, ni hör ju själva. Han har ett namn som skapar felaktiga associationer, Magnus Hedman.
Men nu skall jag sova. Imorgon skall jag tvätta, om jag lyckas få någon tvättid dvs. Jag hoppas att jag får. Jag vill fortsätta förtrolla alla textiler i mitt hem med det underbara sköljmedlet (jag håller nog på att bli en tönt, för jag är inte det minsta ironisk när jag skriver detta, jag tycker verkligen det är roligt att tvätta med sköljmedel, tvätten blir så mjuk och trevligt persiko-doftande).
Den utlovade metabloggen om BlondinBella (typ) DEL 1
En natt när jag planlöst och lite förstrött surfar runt bland bloggarna på bloggportalen uppenbarar hon sig för mig; BlondinBella. Isabella Löwengrip (som hon egentligen heter) är sexton år. På hennes blogg får vi veta att hon går på Jensen Gymnasium N. Bor i en egen lägenhet på Kungsholmen. Sitter i styrelsen för MUF Norrmalm. Är ordförande för MSU Jensen Norra. Fikar & shoppar kring Stureplan. Är hårmodell för Loreal och extrajobbar på en juristfirma. Bland annat. Trotts sin unga ålder har hon redan hunnit bli en jetset-donna som hänger på coola klubbar i London med söta fransmän och hennes liv verkar vara ett enda långt avsnitt av Sex and the city (exklusive de vulgära inslagen, hennes sexliv vet vi bloggläsare ingenting om).
BlondinBella är en bloggsuperstar; Hennes blogg överöses av kommentarer från tonåriga beundrare och beundrarinnor som skriver att hon är snygg, att de vill vara som hon, att de vill ha hennes liv. De älskar hennes blogg, de läser den varje dag. Hon har till och med stalkers som skickar sms till henne med antydningar om att de vet vart hon befinner sig, fotograferar henne i smyg på tunnelbanan och skriver på hennes blogg så ofta att de blir åtsagda att lämna stackars Bella ifred.
Det regnar när jag går hem från arbetsförmedlingen. Det finns inga sommarjobb där jag bor. Diverse telemarketingföretag behöver folk, men säljprojekten startar bara någon vecka innan jag börjar skolan, och vilka företag som vill ha fast anställd personal som kan jobba heltid är intresserade av att anställa en person som bara kan jobba en vecka? Nej, just det. Mina odds är med andra ord inte särskilt goda. Det enda stället som jag skulle kunna tänkas få jobb hos är hos (nu blev det en fruktansvärt ful meningsuppbyggnad) Malmixx Projekt AB som reklamutdelare. Att vara 22 år och jobba som reklamutdelare känns verkligen jättebra. Det är ett roligt jobb. Givande. Stimulerande. Man gör en insats för mänskligheten och gör världen till en lite bättre plats att leva på. De människor som känner att de har ett personligt ansvar, att det de gör faktiskt spelar roll, de som sätter etik och moral i första rum, de som föraktar USA och deras äckliga marknadskrafter och skriker "Död åt kapitalismen!" på första maj-demonstrationer; Det är de som förser oss med den viktiga reklamen. Ja; Det finns en stor yrkesstolthet i att vara reklamutdelare. Ungefär likvärdig med att vara jultidningsförsäljare när man är 40. Eller att samla burkar och petflaskor på gatufester.
Sådana här, och liknande tankar far genom mitt huvud när jag i regnet (nej, jag koketterar inte, det regnade, jag svär!) vandrar mot min 20 kvadrat stora lägenhet. När jag anländer till min lyxiga lya (med tillhörande fuktfläckar i badrumstaket och mögel som ryker när man spolar vatten på det i min veckogamla disksamling) går jag in och sätter mej vid datorn på min lilla säng. Jag går in på http://blondinbella.blogg.se/ och känner att jag hatar henne. JÄVLAJÄVLA STUREPLANS*piip* tänker jag och ägnar hela dagen åt att hata henne.
Egentligen saknar mitt hat någon egentlig grund; BlondinBella är en ganska oförarglig person; Hon skriver om sitt liv, om vad hon gör om dagarna, i stort sätt. Hon har inte gjort mig någonting, och ingenting av det som går att läsa på hennes blogg tyder på att hon är en osympatisk person. Mitt hat är med andra ord omotiverat och onödigt och jag är fullt medveten om att det är jätteomoget av mig att känna som jag gör, men jag kan inte hjälpa det:
Hon är 16 år, har hela långa livet framför sig, är stureplans-perfektionen personifierad, fulländad och skitrik. Jag är 22 år, min bästa tid är förbi, är defekt som randomvald person från Gummo eller Gitarrmongot, Fucked for life och fattig som Camilla Henemark. Det är svårt för mig att inte hata henne då. Jag har drabbats av den så kallade ?Svenska avundsjukan?, vilket känns mycket olustigt.
Jag har alltid föraktat människor som avfärdat hat som avundsjuka ("Du är bara avundsjuk" säger dom och känner sig smarta) och betraktat dem som lite lätt förståndshandikappade.
BlondinBella är 16 år, jag är 22; Ändå känner jag mig underlägsen henne på ett sätt som i mångt och mycket påminner om hur jag brukade känna mig i förhållande till mina snyggare och häftigare skolkamrater på högstadiet. Det borde verkligen inte vara så.
När en vän till mig kommer hem till mig efter jobbet tvingar jag honom att läsa Bellas blogg;"Kolla det här" säger jag med samma syrliga bitterhet i rösten som man kan höra hos förtidspensionerade, medelålders kvinnor som jobbat inom äldrevården i hela sitt liv. Min vän tittar på bloggen och säger... Jaa? Vad säger min vän?
Meningen innehåller fem ord, meningens första ord är "vad" och meningens sista bokstav är "r". Den som gissar rätt kommer jag tillägna en hyllningsblogg och hausa till skyarna med raplyrics så feta att Pst/Q framstår som ett Obs-barn (fan, nu tog jag mig vatten över huvudet, raplyrics så feta att... Fonky Fresh framstår som ett Obs-barn!).
*Fortsättning följer
Stockholmsnatt
Nu är jag lite nervös
Jag har ju inget emot BlondinBella. Jag är bara bitter över att hon är rik och har ett mycket roligare liv än vad hade när jag var 16. Det är inte så att jag tycker att alla tonårsbarn skall vara olyckliga bara för att jag var det när jag var det.
...jag tycker bara att man kan hålla det glada på en normal nivå och att istället för att några få får vara jätteglada, skall det glada fördelas jämt så att alla blir ungefär lika glada... Nu är det ju så att de glada är värsta lyckliga och de ledsna är helt Henrik Berggren-deppiga. Och de ledsna blir bara fler och fler och de få glada blir bara gladare och gladare. Jag tycker inte det är rätt.
för övrigt... äh, det var inget.
Diamond Dreamhorn...
...skulle jag heta om jag var strippa, tydligen.
Vad skulle ni heta?
http://www.girltalk.se/story.asp?storyID=782
En metablogg om fenomenet BlondinBella...
Rör inte vår a-kassa!
I samband med en till-och-från-arbetslös period efter jag tagit studenten forskade jag kring möjligheterna att få a-kassa. På den tiden var det som så (jag vet inte hur det är nu) att om man jobbade 50 % var man berättigad till a-kassa. Jag hoppades innerligt att jag skulle få en halvtidsanställning på något ställe där jag kunde jobba vitt och lagligt så att jag samtidigt skulle kunna få stämpla och jobba svart och hemligt resterande tid. Vad mycket pengar jag skulle tjäna då!
Att utnyttja systemet så mycket det bara går och på så vis tjäna fett med cash har länge varit en dröm för mej; SÅ RÖR FÖR I HELVETE INTE A-KASSAN ERA JÄVLA BORGARSVIN!!!
Kolla på hon, kolla på hon!
Nästa Ebba von Sydow mån tro?
*De gramatiska felen i rubriken är avsiktliga av två orsaker. Kan ni gissa varför?
Hata mej nu
Jag tycker inte Gudfadern 2 är särskilt bra. Dessutom är Lars Winnerbäck tråkig.
Inga pengar kvar av mitt gage...
Var på arbetsförmedlingen idag. Skall skicka in lite cvn till diverse ställen i veckan. Hoppas det går vägen. Gör det inte får jag åka till Arvikafestivalen och samla burkar. Eller sälja organo och värktabletter till nybörjarknarkande fjortisar. Jag är så jävla bankruppt.
Mästerkocken
Jag borde plocka mina ögonbryn. Eller klippa lugg och kamma över skiten. Det är också ett alternativ.
För övrigt är Talk Talk det bästa bandet. Jag har bara hört två låtar med dom, men jag känner ändå instinktivt att dom är det.
Wow
Stor bokstav efter punkt... Vad fint det ser ut! Så ordnat. Så strukturerat. Dags att börja ha.
sköljmedel is the shit!
jag tog nyligen på mej mina kläder som jag tvättat med sköljmedel och jag har aldrig varit med om maken till mjukhet! och vilken doft sen! mm.... att börja tvätta med sköljmedel är en av de bättre sakerna jag gjort i mitt liv
