Den avskyvärda medelklassen
Många av stekarna som hänger kring Stureplan, de med backslicks och flickvänner som trippar runt med Prada och Guzzi-väskor, bratsen som åker till Båstad och Visby på sommaren och beställer skumpa som de sprutar ner de övriga festdeltagarna med; De är inte överklass. Majoriteten av de är nyrika uppkomlingar, medelklasskids som skäms över sitt ursprung och sina roots och desperat försöker kammoflera den för den aktade och föraktade överklassen vars värld de till vilket pris som helst vill ta del av. (Ibland går det bra, ibland resulterar det bara i saggiga lungor, pajade bukspottskörtlar och skavsår på knäna.)
I likhet med rika borgare som skrev in sej på skolor för adliga back in the days och sedan klädde sig liiite för flott och liiite för exklusivt för att visa att de minsan var lika fina som de adliga, är stora delar av Stureplansfolket medelklasspeople som försöker leka överklass. Den riktiga överklassen; de med marinblått blod i sina ådror och adliga anor åtta generationer bakåt är upptagna med rävjakt och golf och de skulle aldrig ens drömma om att, till exempel, delta i så kallade champangeregn på Troppan, för dem är det "otänkbart att människor med kultur, bakgrund och utbildning skulle bete sig på det där besynnerliga viset" (citatet är taget från tidigare nämnda bok). Överklassen behöver inte bevisa att de är överklass. Alla vet vilka de är. Alla vet att de har pengar. Alla vet var de hör hemma.
Medelklassen däremot är ett identitetslöst släkte vilka består av fucking nobodys som är livrädda för att misstas för arbetarklass ("underklass") och droppar repliker som "jag borde verkligen ha pengar på mitt konto, jag har faktiskt 20 000 kr i kredit, men jag kan ju ha överkasserat det" då de handlar mat för att understryka att de inte är några fattiga jävla bidragsparasiter (det värsta utav det värsta).
Medelklassen föraktar människor som är bidragsberoende mer än de föraktar nazister och USA´s utrikespolitik och skriver upprörda inlägg i diverse blogg-gästböcker (främst i Katrin Schulmans) om hur sjuuuukt det är i det här kommunistlandet där "rika människor som sliter hårt ska betala en massa skatt för att de lata ska kunna chilla och köra mercha". De anser att de rika är en mycket utsatt grupp som far illa (på ett sätt som vi arbetare inte ens kan föreställa oss) i ett land med socialdemokratiskt styre där underklassen har "privilegier" såsom a-kassa, bostadsbidrag och socialbidrag (det är ju medelklassen som måste betala för det!) och röstade därför blått i det senaste valet och tycker att Maud Olofssons förslag om att förbjuda att facket vidtar stridsåtgärder är ett "mycket klokt förslag" för då kan de fortsätta driva sina pyttesmå loserföretag där de anställda får arbeta för 20 kr/ timmen utan att några "huliganer" bråkar om att de borde teckna kollektivavtal och dylikt (jag hittar tre syftningsfel i den här meningen, hur många hittar ni?). Även om medelklassen ser ner på den "bidragssnyltande underklassen" och tycker att de borde skärpa till sig och börja försörja sig själva istället för att låta staten agera Suger Daddy har de inget till övers för de arbeten som "underklassen" faktiskt utför. Överklassen har respekt för de som förvärvsarbetar inom till exempel äldrevården "det är ett hederligt sätt att tjäna pengar" resonerar de (även detta citat är taget från Susanna Popovas bok), medelklassen menar att "Det är bara fööör tragiskt med folk som är typ 40 och jobbar inom äldrevården, liksom... Värsta sunkiga jobbet, kul att gå runt som en medelålders loser, vadå hade de inga ambitioner alls när de var unga eller?" säger de och ser det som ett misslyckande att inte ha "blivit något".
Att "bli något" är mycket viktigt för medelklassen. Överklassen föds som vinnare och är redan "något", arbetarna är stolta över sin klasstillhörighet och anser det ärofyllt och fint arbeta som svetsare och sjuksköterska. Medelklassen däremot, det klassidentitetslösa mittemellan-släktet är fyllda av mindervärdeskomplex inför överklassen och att ta ett jobb som till exempel vårdbiträde är "otänkbart" och under deras värdighet, så för att eliminera risken att bli ett kommunalanställt vårdbiträde (det värsta utav det värsta) skaffar de sig "ordentliga utbildningar" inom ämnena juridik och ekonomi och då de är färdiga med sina studier har de blivit lika sympatiska som Katrin Schulman och lika intressanta som Karolina Lassbo.
När medelklassmänniskorna är fattiga är de sossar, men då de blir lyxlirare förvandlas de undantagslöst till empatiskt störda moderater som hatar samhällets alla "tärande", vilka de måste betala skatt för. Man skulle kunna likställa medelklassen med töntar i high school-filmer; De ogillar hejaklacksbrudarna och fotbollskillarna för att de får dem att känna sig underlägsna, men egentligen så vill de inget hellre än hänga med dem och då de upptas till den populära och coola klicken bryter de med sina nördvänner omgående och ser ner på dem. Människorna som tillhör medelklassen är med andra ord ett ryggradslöst folk som saknar både moral och stolthet, ett gäng lismande horor som slickar uppåt och sparkar neråt och förtrycker oss arbetare med sitt medelklass-normativa tänkande vilken genomsyrar all media. Därför mina vänner, är medelklassen mycket mer avskyvärd är överklassen.
Detta var utbildande. Nu hatar jag också medelklassen..
så bra, de förtjänar att vara hatade
ja men härligt att vara tillbaka på din blogg. mycket härig läsning jag har haft den senaste halvtimman nu. bra. tack.
vad trevligt att du tycker så, nu blir jag jätteglad:)
Wow, tankeväckande inlägg! Gillar verkligen alla dina klockrena metaforer.
sånt är livet va
håller med dig till viss del. ja, de flesta som hänger på stureplan och vill visa upp sin nya gucci väska till max är wannabe brats. men så är inte alla. jag är medelklass och har det bra. jag köper inte dyra märkeskläder bara för att "show off" och jag hänger inte på stureplan. jag fösöker ointe vara något som jag egentligen inte är. alla medelklassare är inte så. och egentligen är ingen i sverige sådär jätterik, för om dom verkligen skulle vara de så hade de flyttat från sverige eftersom dom inte hat något att hämta här.
jag tycker dock att wannabe brat som tex blondinbella är ganska underhållande. hon utger sig för att var den här rika braten från innestan fast hon egentligen inte har d så välbärgat. och det här med hon + muf är ju bara för underhållande. vad vet hon om inkomst och om livet? hon vet ingenting. hon e 17 år och säger att hon kan mycket om politik. vad vet hon? nada. det är skrattretande. och nej, jag är inte avundsjuk på henne. jag går i samma skola som henne och vet exakt hur hon beter sig osv. jag tycker det är pinsamt.
verkligen otroligt bra skrivet, de bästa jag läst på mycke länge. Även om långtifrån alla "medelklassare" är så extrema åt något håll, har jag genom min uppväxt i ett snobb område i göteborg, precis samma åsikt. De rikaste behövde aldrig hävda sej på de sättet som de flesta med lite för lite pengar, ständigt gjorde.
jävla bra reflektion där. Intressant blogg.
Bra skrivet.
haha fan va kul :D de e ju helt sant!! för de mesta..
anyway, fett bra blogg :D
tycker det där stämmer så sjukt bra till en viss del, men som sagt om man själv är medelklassare som jag är o känner att man inte är s¨behöver man ju inte ta åt sig, jag lever så som min ekomomi klarar och så min ekonomi passar om du förstår ? jag är ingen överklassare och vill inte försöka vara det
Du skriver med stil, men utan behärskning. En uppkomling. Möjligt att det flyter ett stänk av medelklassblod i dina ådror? Nåväl, det var inte vad jag ämnade kommentera. Du är klarsynt och bekant med fenomenet humor (och hatar löjligt högtravande kommentarer) - fortsätt så!
Vilket bra inlägg! Skarpt och väldigt exakta iakttagelser!
Ojojoj, vilken svada. Det förlorar dock sin udd eftersom du tydligen adopterat hela detta åsiktsregn från någon annan. Och sen ett rent faktafel: Maud Olofssons förslag förbjuder enbart att facket tar till stridsåtgärder mot företag där inga fackligt anslutna finns. Facket ska vara till för fackets medlemmar, vill man inte vara med så ska man inte tvingas. Nu lär jag säkert stämplas som både Stureplansbrat och medelklass och det ena med det tredje. Jolly well, I'm not.
ÅÅÅH jag blev fett glad av nån underlig anledning när jag skummade igenom de intressanta delarna av det du skrivit. Det är så sant det du skriver och citaten från denna bok. Jag går på en skola med mycket (nästan bara) överklass folk och de som vill vara det. Man märker verkligen skillnaden mellan folk och folk. Många springer endast runt i sina statuskläder och försöker ge intrycket av vara något helt exklusivt. Men i själva verket bor de i ett litet sött enkelt radhus i närheten. Sen finns det de människor som i själva verket kommer från hög överklass med mkt pengar, men man skulle aldrig kunnat gissa det. De klär sig helt normalt (ibland ganska tråkigt faktiskt) och har ingen jobbig lidingö-isch dialekt som man får ont i öronen av utan de är bara sig själva.
Det är så typiskt svenskt detta tror jag att svenskar inte vill sticka ut ur mängden och verka annorlunda, de vill varken var bättre eller sämre än andra (helst bättre dock). Överallt i Sthlm klär sig folk likadant och är rädda för vad folk ska tycka om de gör något upproriskt fashion-no-no. Det handlar inte bara om kläder, det handlar lika mkt om hus och bilar och allt materialistiskt som representerar en själv och vad man är för en människa. Om man bara besöker Danmark märker man direkt skillnaden.
Oavsett om man är underklass, medelklass, arbetarklass eller överklass varför kan man inte bara vara sig själv, det är inget fel på att försöka arbeta hårt för att bli framgångsrik eller vice versa kanske. Men varför ska man skämmas för sig själv och var man kommer ifrån? Det är ju inget man kan göra åt, man är ju den man är och föddes i en viss del av samhället, det är inte ens eget fel, och det borde inte finnas något fel i detta heller. Medel- under- och arbetarklass ska sluta döma överklassen lika mycket som överklassen dömer dem tillbaka. Det hela beror väl på rädsla av att vara annorlunda, sämre eller bättre. Rädsla för att bli dömd av någon, så man försvarar sig på lite underliga sätt.
Shit vad långt det blev lol, orkar inte skriva mer nu
Det enda jag inte får ihop är hur Äldrevården = Underklass? Är man direkt placerad i underklassen så fort man tar ett kommunalt jobb?
Håller till viss del med om slutsatserna men världen är mer komplicerad än så. Förakt för andra grupper finns inom alla klasser/grupperingar. Adeln till exempel är mycket förstående för arbetarklass så länge man inte behöver umgås med dem och så länge som arbetarklassen inte kräver för mycket eller konkurrerar, dvs att vi förbliver vid vår läst. En mycket praktisk och trevlig samhällsordning, n'est-ce pas?!
Själv är jag tvättäkta arbetarklass och umgås lätt med alla men har mest bekanta i medel- och överklass. För mig är människor med en positiv livsinställning och ambition intressanta. En skicklig och intresserad sjuksköterska/städerska/hantverkare är mer intressant än en arrogant ointresserad VD/Nobelpristagare.
Ingen skulle ta mig för "snob" om det inte vore för mitt tagna namn vilket jag alltid ångrat. Det har fått förbli mitt kors i livet som jag skall bära tills jag dör. Det tjänar trots allt som en ständig påminnelse om ödmjukhet och respekt för andra och deras val.
