Jag, Morgan och järnstången
Det var sjukt segt på jobbet idag. Skitglest mellan kunderna och typ ingenting att göra. I desperata försök att råda bot på tristessen läste jag aftonbladet, ringade in tvprogrammen i tv-guiden som jag skall titta på i veckan (på tisdag skall jag se "Allt om min mamma", av Pedro Almodòrvar) prismärkte min pojkväns rumpa (29,90 kr lät jag den kosta), hetsåt belgiska, sura, jordgubbar (de var inte särskilt goda) och bad 40plus-farbröder som tveklöst var 40plus att visa legitimation då de köpte snus och cigaretter (det uppskattades inte av farbröderna).
På min rast satt chefens 4åriga son (som jag i bloggen kommer att kalla för Morgan) utanför affären och i ett misslyckat försök att skoja med Morgan smög jag fram till honom bakifrån och sa "Bu!" vilket resulterade i att han slog huvudet i en järnstång. Jag fick jättedålig samvete och skämdes, men Morgan menade att det var järnstångens fel och kanaliserade istället sin ilska på den. Han slog på järnstången med sin lilla barnhand och jag vill minnas att han även utropade "Dumma!" då han utdelade slagen, (men det kan vara en efterkonstruktion från min sida på grund av en omedveten önskan om att han sa så eftersom det blir mer dramatiskt då, så ha det i åtanke kära läsare, att då jag skriver att Morgan utropar "Dumma!" samtidigt som han slår stången är det mycket möjligt att jag ljuger, det kan inte uteslutas).
Efter en stunds bankande var även jag övertygad om att allt var järnstångens fel, (det var ju faktiskt den som hade stått i vägen för Morgans huvud!) så jag utdelade några väl placerade, hårda slag på den jag med. Efteråt stod vi allvarliga och alldeles tysta (sådär allvarliga och tysta som man bara är då man nyss har misshandlat en järnstång) och tittade på den, och tänkte att "Det där gör den inte om, järnstången!". Sedan gick vi in och åt lite mer belgiska, sura jordgubbar, Morgan och jag, och pratade inte mer om det hela.
På min rast satt chefens 4åriga son (som jag i bloggen kommer att kalla för Morgan) utanför affären och i ett misslyckat försök att skoja med Morgan smög jag fram till honom bakifrån och sa "Bu!" vilket resulterade i att han slog huvudet i en järnstång. Jag fick jättedålig samvete och skämdes, men Morgan menade att det var järnstångens fel och kanaliserade istället sin ilska på den. Han slog på järnstången med sin lilla barnhand och jag vill minnas att han även utropade "Dumma!" då han utdelade slagen, (men det kan vara en efterkonstruktion från min sida på grund av en omedveten önskan om att han sa så eftersom det blir mer dramatiskt då, så ha det i åtanke kära läsare, att då jag skriver att Morgan utropar "Dumma!" samtidigt som han slår stången är det mycket möjligt att jag ljuger, det kan inte uteslutas).
Efter en stunds bankande var även jag övertygad om att allt var järnstångens fel, (det var ju faktiskt den som hade stått i vägen för Morgans huvud!) så jag utdelade några väl placerade, hårda slag på den jag med. Efteråt stod vi allvarliga och alldeles tysta (sådär allvarliga och tysta som man bara är då man nyss har misshandlat en järnstång) och tittade på den, och tänkte att "Det där gör den inte om, järnstången!". Sedan gick vi in och åt lite mer belgiska, sura jordgubbar, Morgan och jag, och pratade inte mer om det hela.
*Ps. Man kan tycka att jag skriver "järnstång" fler gånger än vad som är försvarbart, men hur många bra synonymer finns det för järnstång, liksom? Nä just det. Och ni som menar att "Joho, är det något ord som det finns synonymer för så är det just järnstång!"; Ni kan ju leta synonymer på Word, så får ni minsan se!
Kommentarer
Postat av: Padawan
haha.. Du skulle kunna vara en kvinnlig version av mig själv.
Postat av: Mademoiselle B
coolt:P
Postat av: alexandra
HAHAHAHAHAAH!!
fan va ja skratta när jä läste denna :D
Trackback
